Om du någonsin har varit i Portugal känner du förmodligen väl till ”azulejo”. Det är färgglada kakelplattor som används för att dekorera byggnader, palats, kyrkor, skolor och så vidare. De finns oftast i olika former och nyanser. Det var därför en stor överraskning för oss att upptäcka att azulejos egentliga syfte i själva verket var praktiskt och inte dekorativt.
Azulejo
Ordet Azulejo kommer från arabiskan och betyder i grunden ”polerade stenar”. Dessa stenar har använts för att täcka byggnader, så att de skulle reglera temperaturen inuti under sommar- och vintermånaderna. Azulejo inspirerades av bysantinska och romerska mosaiker, med persiska influenser, representerade av kurvor och blommotiv. Azulejo var främst populärt i Italien (Ligurien), Spanien och Portugal. Senare ”spridde” de sig till spanska och portugisiska kolonier. Azulejos guldålder var på 1700-talet när massproduktion inleddes för att möta efterfrågan från en portugisisk koloni – Brasilien.
I dag är Portugal särskilt känt för sina tennlaserade keramikplattor. De täcker inte bara historiska byggnader, utan även moderna hus, restauranger och barer etc. I centrala Lissabon hittar du många tillverkare som fortfarande skapar azulejo. Och förutom de blommiga och figurativa mönstren kan du fortfarande se många azulejo-kompositioner som skildrar portugisisk historia eller bara idylliska scener ur livet.
Vi såg en gång en vacker mosaik under vår vandring från Lissabon till Cascais. Chafariz de Paço de Arcos – ”Den gamla fontänen i Paço de Arcos” var precis vår favoritstil av azulejo. Den bestod av blå och vita målningar som passade perfekt ihop med den blå himlen över det soliga Lissabon.








