Känner du till den där känslan när man öppnar dörren, går in i en byggnad och behöver en stund för att förstå vad i hela friden som pågår? Så kände jag mig på Naturhistoriska museet i Wien.
Jag lät Daria sköta biljetterna, eftersom mina tankar redan var någon annanstans. Denna trappa – denna explosion av marmor, skulpturer, valv och guld – brydde sig inte om dina förväntningar. Den slukade dig helt enkelt. Kom igen, det här är utan tvekan en av de vackraste museeingångarna jag någonsin sett. Och allt leder blicken uppåt, rakt mot en enorm takmålning i renässansstil som känns levande även när man står stilla.
Trots den storslagna miljön var det inte högljutt. Tvärtom. Det rådde den där dämpade museitystnaden – ekot av fotsteg, en grupp som viskade på tyska, ett och annat kameraklick. Den sortens tystnad som ger känslan av att alla försöker att inte förstöra magin.
Och när det gäller fotograferingen? Det vet du redan: tålamod. Tålamod är A och O när det gäller inomhusfotografering.
En kvinna kom just runt trappvändningen när jag lyfte kameran. Hon såg vad jag höll på med, stannade till, log och gav mig en stund. En liten vänlig gest, stor betydelse. Och under den korta pausen var hela trappan min.
Trappan i Kunsthistorisches Museum i Wien: Arkitektur som ska imponera
[bildtext id="attachment_134075" align="alignleft" width="400"]
Trappuppgången inne i Naturhistoriska museet i Wien.[/bildtext]Tekniskt sett är det byggnaden på andra sidan torget – Kunsthistorisches Museum i Wien – som har den ”tvillingtrappan”. Men formspråket mellan de två är nästan identiskt: imperialistisk arkitektur avsedd att högt och tydligt vittna om Österrike-Ungerns forna makt.
Och den här trappan är just det.
Marmor på marmor. Pelare förklädda till skulpturer. Skulpturer förklädda till pelare. Bladguld som slingrar sig längs varje kant. En takmålning av Mihály Munkácsy som känns som ett helt universum ovanför huvudet.
Om du är en person som älskar fotografering för den känsla det ger – blir rummet överväldigande på bästa möjliga sätt. Du går inte uppför trappan. Du svävar.
Fotografering inne på välbesökta museer
Sanningen är den här: när man fotograferar kända trappor handlar det sällan om att hitta den perfekta kompositionen. Det handlar om att hitta det perfekta ögonblicket.
Folkmassor gör att det känns lite skrämmande. Man oroar sig för att vara i vägen. Man undrar om folk kommer att döma en. Man hoppas att ingen stöter till ens objektiv.
1. Människor förstår mer än du tror
De flesta besökare vill också ha en stunds lugn och ro. Om de ser att du försöker ta en bild stannar många upp en stund. Inte för att de bryr sig om din bild – utan för att de respekterar den gemensamma upplevelsen.
2. Ställ dig med självförtroende
Om du verkar osäker går folk rakt igenom din bildram.
Om du verkar målmedveten kommer de att gå runt dig.
3. Vänta 30 sekunder längre än du tror
Inomhusmiljöerna andas i vågor – först strömmar av människor, sedan tystnad.
Tystnaden varar alltid längre än man tror.
4. Högt ISO-värde är inte fienden
För den här bilden använde jag:
Nikon D800 • f/4 • 1/320 sek • ISO 3200
Det är bättre att höja ISO-värdet än att missa ögonblicket.
En rolig kuriosa om Nationalhistoriska museet
Även om folk ibland blandar ihop dem, byggdes Kunsthistorisches Museum och Naturhistorisches Museum (Naturhistoriska museet) som arkitektoniska tvillingar under 1800-talet. Kejsare Franz Joseph lät uppföra båda som en del av det omfattande Ringstrasse-projektet som omformade Wien.
Om du vill utforska Wien ytterligare bör du kolla in mina andra blogginlägg, till exempel om utställningen ”Prater Cabins”, Wiens statsopera och, sist men inte minst, min reseguide till Wien.
