En del av vår rundtur i Kilim Geoforest Park på Langkawi var en örnmatning. Även om jag varmt rekommenderar en rundtur i parken i allmänhet, har jag blandade känslor när det gäller just örnmatningen.
Örnar är vilda djur; vi besökte dem i deras naturliga miljö, inte i en djurpark. Matningen gick till så att guiden hade en liten hink med mat som han kastade i vattnet. Tack och lov var det bara guiden som gjorde detta; deltagarna i turen fick inte kasta mat. När de såg maten började många örnar cirkla och ”jaga” bytet. Vi kunde bevittna detta i ungefär 2 minuter.
Hittills var allt bra, och det var vackert att se, eftersom det var något nytt för mig. Jag började tveka när jag såg – 5 minuter efter oss – att nästa båt gjorde samma sak. Om örnarna matas med några minuters mellanrum blir de mer som djur i en djurpark – trots att de befinner sig i sin naturliga miljö.
Hur som helst, när vi fortsatte vår tur lade jag märke till något. De örnar som cirklade runt vår båt hade alla varit relativt små och med en rödbrun färg. Nu, uppe i träden, såg jag två betydligt större exemplar av arten. När jag påpekade detta visade vår guide att det var vitbukiga havsörnar.
En vitbukig havsörn blir upp till 85 cm hög och har en vingspann på upp till 220 cm. Dessa två betraktade bara spektaklet från sidan men deltog inte. Endast de mycket mindre brahminkitorna tog de bitar som vår guide kastade i vattnet.
