Ett bra foto beror till stor del på god planering. Att hitta rätt plats, bestämma den bästa tidpunkten och till slut ta sig dit. Men ibland kan man planera hur mycket man vill, men i slutändan går allt ”fel”. Så kändes det denna gyllene morgon i Prag när jag betraktade stadens panorama.
Jag visste redan före resan att jag inte skulle få mycket sömn i Prag. Det finns för många vackra motiv och för lite tid för att fånga dem alla i rätt ljus. På sommaren varar den blå timmen på kvällen till klockan 23, medan den på morgonen börjar redan klockan 03. Därför blev jag väldigt glad när jag kunde boka en lägenhet via AirBnB, belägen precis vid foten av slottet. Det gjorde att jag kunde utnyttja tiden maximalt mellan (ja, sömnen).
Min väckarklocka ringde klockan 03.30, eftersom jag ville fotografera de tomma gränderna före soluppgången. Något som helt enkelt inte är möjligt på kvällen. Men när jag kom fram till huvudingången till Pragborgen blev jag förvånad när jag såg att den var stängd. På något sätt hade jag antagit att man kunde gå in på borggården när som helst – ja, tydligen inte.
Alla som har varit i Prag och vet var bilden av Prags panorama togs vet också att vägen genom slottet bara tar 10 minuter. Vägen runt slottet däremot… Tja, därför började jag springa nerför slottkullen, genom gatorna i Malá Strana och sedan vid vingårdarna upp igen till Pragborgen. Aldrig i livet att jag skulle missa detta ögonblick med den uppgående solen!
När jag väl kom fram till den plats jag hade tänkt mig visste jag, redan vid den första utsikten över staden vid floden Moldau, att morgonsprinten hade varit värd besväret. Himlen färgades i en kraftfull orange nyans och hjärtat av Böhmen vaknade långsamt till liv. När jag vände mig om nickade en vakt vänligt till mig. Och slottets portar stod plötsligt öppna.
