Som fotograf befinner jag mig ofta i olika domstolsbyggnader där jag hanterar upphovsrättsfrågor. Vissa av dessa byggnader är intetsägande och officiella, medan ett mindre antal, på grund av sin arkitektur, sin historia eller båda delarna, väcker vissa känslor. Vissa byggnader ingjuter vördnad. Andra väcker en oro. På något sätt lyckas distriktsdomstolskomplexet i Wrocław med båda delarna, och i åratal har jag velat försöka fånga den unika spänningen i ett fotografi.
Ett imponerande byggnadsverk
Byggnaden började uppföras 1845 och stod färdig 1852. Domstolsanläggningen, ritad av den Berlinbaserade arkitekten Karl Ferdinand Busse, är en imponerande byggnad. Till skillnad från så många andra domstolsbyggnader med sin brutalistiska, affärsmässiga stil, har domstolen i Wrocław ett fästningsliknande utseende, komplett med torn på båda sidor om ingången. Kanske hade Busse ett lite skämtsamt sinne för humor; komplexet, som omfattar domstolen och ett fängelse, byggdes enligt en grekisk korsplan, vilket jag tyckte var ett märkligt val med tanke på komplexets funktion. Två senare tillbyggnader till komplexet är mer moderna och har ett utseende som är typiskt för en domstolsbyggnad, men de minskar inte alls den ursprungliga byggnadens imponerande utseende.
En mörk historia
Byggnadens historia är lika olycksbådande som dess fasad. Under en period under andra världskriget användes byggnaden av nazisterna som fängelse. Den användes också för avrättningar, där de som dömts till döden av Tredje riket skickades till giljotinen. De flesta var politiska fångar som förts dit från olika nazistockuperade länder som en del av regimens ondskefulla kampanj ”Natt och dimma”. Det skedde ungefär tusen avrättningar i komplexet, och precis som i många totalitära regimer ”försvann” offren, och deras öde förblev för alltid okänt för deras familjer. Senare, när kriget var över, användes byggnaden av kommunistiska tjänstemän för att hålla medlemmar av den polska hemarmén och andra medlemmar av motståndsrörelsen fängslade. Även en solig dag är det svårt att inte känna något av tyngden från byggnadens mörka förflutna.
Att göra upp med historien
Kanske berodde min oförmåga att fånga domstolen precis som jag ville mer på dess förflutna och de svaga glimtar av fasa jag kände när jag insåg dess historia än på några tekniska problem. Jag hade velat fotografera den i åratal men lyckades aldrig få till det helt rätt. Jag var tvungen att lära mig att närma mig den långsamt och inte vika undan för dess turbulenta historia. Jag var tvungen att påminna mig själv om att jag lever i en annan tid och att de flesta av oss, den stora majoriteten av mänskligheten, vördar rättvisan och avskyr maktmissbruk. När jag stod framför byggnaden en strålande, solig dag komponerade jag bilden med dess ståtliga, spöklika fasad rakt i mitten. Om den representerar ett en gång brutalt förflutet, representerar den också den högtidliga nödvändigheten av ett rättvist system. Jag rekommenderar varmt ett besök i Wroclaw, en dold pärla och underskattad europeisk stad.
