Vi brukar kalla detta palats i Warszawa för ”Presidentpalatset”, men det har faktiskt varit säte för Polens presidenter först sedan 1994. Detta, som är Warszawas största palats, har även kallats Koniecpolski-palatset, Radziwill-palatset, Lubomirski-palatset, Namiestnikowski-palatset och Ministerrådets palats.
Den polska adeln
Byggandet av denna byggnad i barockstil inleddes på order av storhetman Stanisław Koniecpolski år 1643. Efter hans död övergick palatset från hand till hand bland representanter för den polska adeln. Det var en plats för offentliga sammankomster, festmåltider, baler, teaterföreställningar och opera. Här hölls möten för den delegation som utarbetade fördraget om den första delningen av Polen. Under Kosciuszko-upproret inrymde byggnaden ett militärsjukhus, och den 24 februari 1818 ägde den första offentliga konserten av Frédéric Chopin, som då endast var 8 år gammal, rum här.
I början av 1800-talet köptes slottet av regeringen i Kungariket Polen och byggdes om i klassicistisk stil (denna stil präglar byggnaden än i dag). Överraskande nog överlevde palatset andra världskriget i stort sett oskadat. Prins Józef Poniatowskis staty drabbades dock under denna tid, och en kopia av den placerades framför byggnaden först 1965. Det var här som förhandlingarna vid det runda bordet ägde rum, varefter Polen återfick sin demokratiska självständighet.
Det är omöjligt att ge en kortfattad beskrivning av presidentpalatsets historia – dess betydelse och funktioner har varit så viktiga för Polen att vi bara kan hänvisa till mer ingående läsning om byggnadens historia. Det var här som några av de viktigaste kulturella händelserna för nationen ägde rum. Det var också här som Polen förlorade och återfick sin självständighet.
