Det finns alltid en sådan plats för alla, någonstans i världen…
Jag insåg att den ”platsen” för Daria och mig är Venedig, särskilt när jag stod där med mitt stativ och försökte fånga solnedgången över Rialtobron.
Det har gått sju år sedan vi var i Venedig. År 2011 gjorde Daria och jag vår första resa tillsammans. Vi flög till Bergamo, reste främst via Couchsurfing genom norra Italien och återvände till Bologna. Det var också min första resa med en ordentlig kamera.
Vi hade bara råd att stanna en natt i Venedig, men jag minns tydligt att vi vandrade runt i staden hela dagen. På kvällen, när vi inte orkade gå längre, gick jag ändå ut i området runt vårt hotell och försökte ta några långa exponeringar från kanterna av kanalerna.
Jag hade inget stativ då, men jag var ändå förvånad över de bilder jag lyckades fånga av Venedig. Det var mitt stativ som startade min karriär som fotograf, som fortsätter än idag.
Det är en otrolig känsla att vara tillbaka här efter 7 år. Tack alla för ert stöd genom åren, jag är glad att jag kan dela mina bilder med er! Kolla även in mitt andra blogginlägg, denna gång om Markuskyrkan vid soluppgången.
