Bansko är en bergsstad i sydvästra Bulgarien, vid foten av Pirin-bergskedjan. På vintern är det landets främsta skidort. Stadens gamla stadsdel är dock två århundraden äldre än skidliftarna, med stenhus, kullerstensgator och kyrkor från nationalväckelsetiden.

Banskos gamla stadskärna
Vi kom till Bansko i maj, på vägen från Rila-klostret till Plovdiv. Det blev bara ett övernattningsstopp. Eftersom vi anlände efter solnedgången fanns det inget kvällsljus att fotografera i.
Nästa dag stod jag på huvudtorget och skickade upp drönaren. Från marken består Gamla stan av några få gator med murar och portar. Från ovan blir den en mosaik av röda tak under Pirin-bergens toppar. Även i maj fanns det fortfarande snöfläckar på topparna.
Den höjden visar vad gatan döljer. Framför allt visar den hur liten staden är jämfört med bergskedjan bakom den. Skidlägenheterna ligger i utkanten, medan den historiska stadskärnan behåller sitt täta rutnät av gränder.
Torget gav mig också en läxa i människor. I Tyskland väcker en drönare misstänksamhet. Här, däremot, kom förbipasserande fram för att titta på skärmen och se sin stad från luften.
Heliga Treenighetskyrkan
Nära mitten av min flygbild står Heliga Treenighetskyrkan, innesluten av sin höga stenmur. Byggnaden stod färdig 1835, när Bulgarien fortfarande stod under ottomanskt styre. Det är en av de största ortodoxa kyrkorna i Bulgarien.
Klocktornet tillkom 1850 och är cirka 30 meter högt. En klocka installerades ungefär femton år senare. Idag är tornet stadens symbol. Det gör det till ett landmärke oavsett varifrån man betraktar det.
Bansko hade också en egen målarskola. Dess mästare utsmyckade kyrkor över hela regionen. Några av dem arbetade även med de målade taken i Rila-klostret, som var anhalten före Bansko på vår rutt. På vägen stod jag under klostrets arkader och fotograferade den randiga huvudkyrkan tvärs över den kullerstensbelagda innergården, med Hrelyos torn bakom den.

Intill kyrkan ligger Nikola Vaptsarov-torget, uppkallat efter poeten som föddes här 1909. Hans födelsehus är idag ett museum. I närheten finns även huset där Neofit Rilski bodde, en tidig lärare och författare till en bulgarisk grammatik. År 1860 blev han abbot vid Rila-klostret.
Velyan-huset

Vi hittade det här stället av en slump. Daria upptäckte en museimarkör på kartan, och vi gick dit. Först fanns det ingen skylt på gatan. Men porten var öppen, så vi gick in.
Inne på området stod Velyan-huset, med sin brunn och målade fasad. Huset är från 1700-talet, så det är äldre än kyrkan. Dess tjocka stenväggar och dolda rum härstammar från laglösa tider, då rika familjer byggde sina hem som små fästningar.
Namnet kommer från Velyan Ognev, en målare från Debar-skolan. Han anlände 1835 för att måla Heliga Treenighetskyrkan och fick huset som betalning. Därefter dekorerade han det med fresker och snidade tak.
Jag fångade brunnen till vänster och huset till höger, med en topp i Pirin-bergen däremellan. För det använde jag ett 15 mm-objektiv på Sony A7R V, med bländare f/8 och slutartid 1/320 s. Ett ultravidvinkelobjektiv är det man ska ta med sig hit, eftersom gården är trång.
Baryakova-krogen

En ”mehana” i Bansko är en traditionell krog, oftast inrymd i ett gammalt trähus. De flesta serverar långkokt kött, grillad öring och lokalt vin, särskilt på vintern.
Den dagen åt vi lunch på Baryakova Tavern, en träbyggnad med en innergård omgiven av balkonger. Daria beställde grillad öring. Jag valde däremot ”King’s Platter”, en tallrik med grillat kött och sallad.
Bilden visar utsikten från vårt bord. Jag tog den med en brännvidd på cirka 12 mm i en enda exponering. A7R V:s dynamiska omfång klarade av både den ljusa himlen och det mörka träet. Med andra kameror bör du dock ta flera exponeringar av den här scenen.
Två liknande tavernor ligger alldeles i närheten. Håll därför utkik efter den kyrilliska skylten, Барякова Механа. I maj, under lågsäsong, hade vi innergården nästan helt för oss själva.
Pirin nationalpark
Bergen ovanför Bansko utgör Pirin nationalpark. UNESCO upptog den på sin lista 1983 tack vare dess kalkstensbergstoppar, glaciärsjöar och urskogar. Parkens högsta topp, Vihren, når 2 914 meter och är Bulgariens näst högsta berg.
När UNESCO utvidgade det skyddade bergsområdet år 2010 utelämnade man medvetet skidområdet i Bansko. Följaktligen delar skidorten och vildmarken samma bergskedja, men inte samma status.
En gondolbana tar skidåkare från stadens utkant upp till skidområdet. På sommaren används den istället av vandrare. Från toppen leder stigar vidare mot sjöarna och de höga bergskammarna.
Fotografera Bansko

Mitt första flyg gick vid soluppgången, från hotellet i utkanten av staden. Från marken såg luften klar ut. Högt uppe låg dock ett dimband över dalen bakom Bansko.
Den bilden blev soluppgångspanoramat över Bansko. Röda tak fyller förgrunden, medan gröna sluttningar reser sig till höger. Bakom dem fyller dimman dalen under en himmel med spridda moln.
Jag fotograferade med motsvarande 24 mm och f/1,7, vid 1/8000 s. Den slutartiden gör att taken blir skarpa, medan dimman förblir mjuk. Bulgarien följer EU:s standardregler för drönare. Kontrollera ändå parkens egna regler innan du flyger mot Pirin.
Båda drönarbilderna från Bansko togs under en enda morgon under ett övernattningsstopp. I båda visade luften vad marken dolde: daldimma och Gamla stadens konturer. Så lyft alltid drönaren, även när marken ser alldaglig ut.
När ska man besöka Bansko
För skidåkning bör du komma mellan mitten av december och början av april. Under den säsongen fylls Gamla stan på kvällarna. Sommaren lockar däremot vandrare och Bansko Jazz Festival i augusti.
För fotografering är senvåren den bästa säsongen. I maj blir dalarna gröna, medan snön fortfarande ligger kvar på bergstopparna. Morgnarna är svala, så det ligger ofta dimma över dalen.
Bansko ligger cirka 160 km söder om Sofia, ungefär två och en halv timme med bil. En smalspårig järnväg går också genom staden. Längre österut passerar samma linje en bergstation utan någon by i närheten.
Härifrån fortsatte vi genom Rodopibergen till två dagar bland Plovdivs kullar. För hela resvägen, se vår guide till resten av Bulgarien. Den passar bra ihop med vår guide till huvudstaden Sofia.
Vanliga frågor
Är Bansko värt ett besök utanför skidsäsongen?
Ja. På våren och sommaren är Bansko lugnt, grönt och billigare än på vintern. Gamla stan, Heliga Treenighetskyrkan och husmuseerna är alla öppna. Ovanför staden erbjuder Pirin nationalpark vandringar till glaciärsjöar och höga bergskammar, med linbanan som genväg.
Hur tar man sig från Sofia till Bansko?
Bilresan tar cirka två och en halv timme och sträcker sig över ungefär 160 km. Det går bussar från Sofia flera gånger om dagen och resan tar vanligtvis cirka tre timmar. Alternativt kan man ta smalspårståget från Septemvri. Det går långsammare, men passerar genom Rhodope- och Rila-bergens fot.
Hur många dagar behöver man i Bansko?
En hel dag räcker för att se Gamla stan, Heliga Treenighetskyrkan, ett husmuseum och en lång lunch på en taverna. Lägg sedan till en andra dag för att åka gondol eller vandra i Pirin nationalpark. På vintern stannar de flesta besökarna en vecka för att åka skidor.
Vad är Banskos gamla stadsdel känd för?
Den är känd för sina stenhus från nationalromantiken, kullerstensgator och befästa innergårdar från den ottomanska tiden. Heliga Treenighetskyrkan och dess klocktorn tronar i centrum. Flera hus är museer, däribland Velyan-huset och födelsehusen till Nikola Vaptsarov och Neofit Rilski.
Ligger Bansko inom Pirin nationalpark?
Bansko ligger i utkanten av Pirin nationalpark, som sedan 1983 är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Skidområdet sträcker sig in i nationalparken. Vid UNESCO:s utvidgning 2010 undantogs dock skidområdet i Bansko från själva världsarvsområdet.
Får man flyga drönare i Bansko?
Bulgarien tillämpar EU:s standardregler för drönare. En registrerad drönare i den öppna kategorin får alltså flyga över staden inom dessa gränser. Pirin nationalpark är ett skyddat område med egna regler, så kontrollera dessa innan du flyger mot bergen. Människorna i Gamla stan är i allmänhet nyfikna, inte fientliga.


