En vacker plats som är så full av folk under dagen, men tidigt på morgonen var London Millennium Bridge äntligen öde. Man borde se utsikten åtminstone en gång när staden sover och St. Paul’s Cathedral fortfarande är upplyst.
Jag har hört att London Millennium Bridge av många lokalbor kallas för ”Wobbly Bridge” och undrade varför – särskilt eftersom jag inte kände några skakningar (inte ens när jag sprang för att fånga soluppgången över Themsen). Senare läste jag att den första dagen bron öppnades gick omkring 80 000 människor över den. De som befann sig i mitten och i den södra delen upplevde en gungning och vridning medan de var på bron. Besökarna försökte då anpassa sina steg efter brons rörelser, men det gjorde bara situationen värre. Det finns ett fackuttryck för det fenomenet – Synchronous Lateral Excitation.
Arkitekterna ansåg att bron behövde ses över, så de stängde bron dagen efter och beslutade sedan att installera dämpare för att stabilisera den.
Smeknamnet ”Wobbly Bridge” har dock inte glömts bort sedan dess.
Se mitt andra blogginlägg om hur jag fotograferade Londons panorama vid soluppgången eller hela resereportaget om London.
