dolda pärlor
Senast uppdaterad: 14 maj 2026, text av Daria Trinkhaus, foto av Nico Trinkhaus
En guide till 7 underskattade europeiska städer – dolda pärlor.
I en tid när algoritmer avgör vilka städer vi besöker och vad vi anser vara vackert är det svårt att hitta dolda pärlor som inte har fotograferats en miljon gånger. Paris, Rom och Madrid är de uppenbara resmålen i Europa. Mindre uppenbara är dock Plovdiv, Leipzig och Évora – vilket inte betyder att de inte kan vara lika förtrollande som Europas större städer.
Listan nedan med 7 underskattade europeiska städer innehåller platser där du kan upptäcka en antik stadion under en H&M-butik. Du kanske vaknar tidigt till sången från lokalbefolkningen som stolt firar den månghundraåriga traditionen Palio. Där du plötsligt inser att du sitter på den restaurang där Goethe skrev ”Faust”. Eller befinner dig ovanför molnen på en plats som har behållit sin självständighet sedan medeltiden. Eller upptäcker en stad där lokalbefolkningen inte har hittat en blodig, utan en humoristisk form av uppror mot regimen.
Innehållsförteckning
Reseskribent
Daria Trinkhaus är en författare som älskar att upptäcka de dolda berättelserna bakom varje plats hon besöker.
1. Plovdiv, Bulgarien
Den här bilden togs strax efter solnedgången, under det flyktiga ögonblicket då stadens ljus börjar tändas men himlen ännu inte har mörknat. På kullen till höger står Alyosha-monumentet, ett sovjetiskt minnesmärke som ger stadsbilden en viss tyngd, särskilt när dess mjuka ljus spelar över sluttningen.
Denna regions historia sträcker sig cirka 8 000 år tillbaka i tiden, och Plovdiv räknas som en av de äldsta städerna i Europa som varit bebodd utan avbrott. Platsen har varit hemvist för thrakier, greker, bysantiner, romare och ottomaner. I dag är denna mångfacetterade historia en integrerad del av den moderna, livfulla staden.
bulgarisk arkitektur och konsthantverk
Denna ståtliga byggnad är Plovdivs stadshus, beläget mitt på Stefan Stambolov-torget. Torget i sig är en historisk plats där det en gång låg romerska bad och senare Aladzha-moskén från den ottomanska tiden, innan det blev ett samhälls- och kulturcentrum.
Plovdiv ligger, precis som många europeiska städer (Rom, Prag), på sju kullar, vilket innebär att stadskärnan utgörs av ett charmigt nätverk av gamla, slingrande gator. Det lönar sig dock att ha tålamod och ta sig upp till exempel till Hantverksgatan, där hantverkare säljer sina alster. Stanna till och beundra de bulgariska väggmålningarna på Mavlevi Hane (ett före detta muslimskt kloster) och besök sedan det utsmyckade Regionala etnografiska museet och Hindiyan House.
Och när gatlyktornas gyllene ljus lyser upp Stefan Stambolov-torget på kvällen, stanna till framför Plovdivs stadshus och njut av atmosfären i denna livliga stad.
En forntida arena under H&M
Plovdiv är en stad vars antika monument kan mäta sig med många kända sevärdheter i Grekland eller Italien. En av dessa är det antika stadionet i Philippopolis, som ligger mitt i stadens centrum. Stadionet byggdes under 200-talet e.Kr., då staden var huvudstad i den romerska provinsen Thrakien. Intressant nog ligger stadionet under dagens shoppinggata och kan nås till exempel via H&M-butiken…
Romerska ruiner som lekplats
Forum Romanum och Odeon är exempel på platser där nutiden inte är skild från den antika historien. Intressant nog står dessa ruiner mitt bland moderna byggnader, och de är inte inhägnade; man kan besöka platsen gratis. Därför trivs lokalbefolkningen med att tillbringa soliga eftermiddagar här, och barnen leker bland ruinerna som om det vore en lekplats.
Det romerska teatern i Philippopolis är den bäst bevarade romerska amfiteatern i världen. Den byggdes under 100-talet e.Kr. Idag används byggnaden som konsertlokal, och man kan besöka platsen mot en liten avgift. Men om vädret är fint är det härligt att sitta på ett av kaféerna vid ingången till teatern och beundra dess majestätiska utseende medan man smuttar på en eftermiddagskaffe.
2. Wrocław, Polen
Wrocław är Polens fjärde största stad. I februari 2021 utsågs Wrocław av en av tidningarna i Financial Times-koncernen till etta i rapporten ”Global Cities of the Future 2021/2022” i kategorin små och medelstora städer i världen.
Wrocław är för närvarande Polens tredje största stad efter Warszawa och Kraków. Och även om stadens kultur, historia och arkitektur är unik, hamnar den ofta utanför internationella turisters listor över resmål. En underskattad europeisk stad.
Broar som förbinder världar
Ett besök i december, strax före jul, var särskilt magiskt. Julpynt prydde Tumskibron och skapade en varm julstämning.
Tumski-bron vid jul inramade Wroclaws katedral perfekt, och byggnadens linjer verkade leda blicken rakt mot den.
Wrocław kallas ofta för ”Nordens Venedig” – staden ligger på tolv öar som binds samman av över 120 broar och gångbroar. Broarna är i sig själva riktiga sevärdheter – vissa är utsmyckade och gjorda av mässing, andra har en industriell stil och ytterligare andra är moderna. Man brukar säga att Wrocławs broar förbinder olika världar: den historiska stadskärnan och de moderna bostadsområdena, eller universitetet och den gotiska ön.
En vandring genom tiderna och lyktvaktaren
Wrocław har en mycket brokig historia. Under årens lopp har staden tillhört Polen, Tjeckien, Österrike och Preussen. Efter andra världskriget genomgick staden omfattande befolkningsförflyttningar av både tyskar och polacker. Som en följd av dessa politiska omvälvningar utgör Wrocławs arkitektur en enastående blandning av stilar, och stadens kultur har fått en unik prägel jämfört med andra polska städer.
Marknadstorget är Wrocławs pulserande hjärta. Det är ett av de största medeltida marknadstorgen i Europa, med karakteristiska, färgglada radhus. Torgets mittpunkt är det gotiska rådhuset. Det är här, ”vid skampålen”, som lokalbefolkningen samlas på kvällarna för att inleda natten.
I utkanten av stadskärnan ligger universitetsbyggnaderna, med huvudbyggnaden i senbarock stil och ”Leopoldina-salen” – fylld med fresker, skulpturer och förgyllda detaljer.
Katedralön och Tumski-bron, belägna mitt i Wrocław i Polen, utgör en pittoresk oas av historisk betydelse.
Omgivna av kullerstensgator och medeltida byggnader fängslade de mig och påminde om stadens rika historia. Synet av en lampskötare som tände gaslyktorna varje kväll bidrog till att skapa en förtrollande stämning.
Alldeles i närheten ligger Ostrów Tumski – stadens äldsta del. Det är en ö med en fridfull, nästan helig atmosfär. Den dominerande arkitektoniska stilen är gotisk, och det främsta landmärket är Johannes Döparens katedral, som byggdes under 1200- och 1300-talen.
Intressant nog tänds gatlyktorna på Ostrów varje dag för hand av en lyktvakt.
Wrocławs dvärgar och ett vapen mot regimen
Det är utan tvekan Wrocławs dvärgar som är stadens charmigaste inslag. Det handlar om små figurer som knappt når upp till knähöjd. Var och en har sitt eget namn, yrke och kännetecken. I dag sägs det finnas så många som 1 000 dvärgar utspridda över hela staden. De finansieras av universitet, institutioner och företag.
Dvärgarna skapades för att hedra Orange Alternative. Detta var en motståndsrörelse mot kommunismen på 1980-talet. Dess aktivister använde humor för att avslöja absurditeterna hos dåtidens myndigheter. Så målade de till exempel över politiska slagord på gatorna med dvärgfigurer. Vi kan bara föreställa oss hur komiskt det måste ha sett ut när milisen jagade en ”vandal” klädd som en dvärg.
3. Zakopane, Polen
Zakopane, en liten stad vid foten av Tatrabergen. Staden lockar besökare som vill upptäcka dess fantastiska natur, rika historia och spännande friluftsupplevelser. Polens vinterhuvudstad har en befolkning på cirka 27 000 invånare.
Från panoramautsikten från Gubałówka-kullen till vandringar genom den snötäckta Strążyska-dalen var min resa till Zakopane i snön full av minnesvärda upplevelser, samtidigt som jag fångade magin genom min kamera.
Zakopane är välkänt och mycket omtyckt av polacker. Men bortsett från enstaka ord på slovakiska eller tjeckiska hör man sällan några andra främmande språk på gatorna. Ändå skiljer sig stämningen i staden inte från den i andra alpina semesterorter.
Polens avantgardistiska Montmartre
Kapellet på Gubałówka i Zakopane är inte bara en vacker sevärdhet, utan också en symbol för tro och uthållighet. Kapellet, som ritades 1961 av Marianna och Władysław Bachleda som en tacksamhetsgåva, vittnar om deras tacksamhet över att ha överlevt andra världskrigets förödelse.
Zakopane ligger vid foten av Tatrabergen. Dessa är de enda bergen av alpin karaktär i Polen. De första omnämnandena av Zakopane går tillbaka till 1700-talet, då det endast var en liten bergsby. Under 1800-talet upptäckte dock polska målare och författare dess unika karaktär. Snart blev Zakopane en destination för den polska intellektuella eliten, precis som Montmartre i Paris var för den franska avantgarden.
Den som hade störst inflytande på Zakopanes popularitet under 1800-talet var Stanisław Witkiewicz (målare, författare, konstkritiker) och hans son ”Witkacy” (filosof, avantgardistisk författare och målare). Witkiewicz var fascinerad av höglandsbefolkningens folkultur, och det är han som anses ha skapat Zakopane-stilen.
De viktigaste kännetecknen för Zakopane-stilen är: trä som huvudsakligt byggmaterial, karakteristiskt branta tak, stora träverandor som välkomnar gästerna och hisnande rika sniderier med växt- och geometriska motiv.
En modern semesteranläggning och jakten på äkthet
Lite om Kasprowy Wierch för dem som ännu inte känner till det. Kasprowy Wierch, en bergstopp på 1987 meters höjd, ligger i Västra Tatrabergen. Den ligger vid gränsen mellan Polen och Slovakien. Den har varit ett populärt utflyktsmål under lång tid, men det är först under de senaste decennierna som den har fått titeln som den mest besökta bergstoppen i området.
Kanske delvis för att vägen till toppen är ganska lättillgänglig (vilket inte betyder att den är superlätt – och du bör också ha lämpliga skor). Eller kanske delvis för att du kan ta dig till Kasprowy Wierch med linbana.
Zakopane är en modern semesterort, ett centrum för vintersport och en utgångspunkt för att utforska Tatrabergen. Bland de vackraste platserna i Tatrabergen som man kan nå från Zakopane finns: Morskie Oko och Fem sjöars dal. Topparna Kasprowy Wierch och Gubałówka kan man ta sig upp till med linbana. Och man får inte glömma att nämna Giewont – en topp som många polacker i hemlighet drömmer om att bestiga.
Det var vårt andra besök i Zakopane i Polen. Vi hade redan besökt Tatrabergen i november 2014, när ”halne”-vindarna precis hade börjat blåsa. Den här gången ville vi se Tatra på sommaren och vandra lite utan att riskera att blåsa bort av vinden.
I augusti kunde vi klättra upp till topparna, till exempel till ”Kasprowy Wierch”. Men det var inte bara att nå toppen som förvånade oss, utan även utsikten längs vägen, eftersom denna stuga i Hala Gasienicowa var den största attraktionen för oss.
Dagens Zakopane är dock en stad full av kontraster. Å ena sidan strävar invånarna i Zakopane efter att bevara den äkta höglandskulturen – i språk, musik, mentalitet och mat. Å andra sidan anpassar sig staden, precis som alla andra turistorter, till dagens turister och deras kommersiella förväntningar.
Och även om Zakopane främst är känt bland polacker, har det ännu inte upptäckts av internationella turister. Kanske är det därför det är värt att skynda sig att se denna plats medan dess äkthet fortfarande flätas samman med verkligheten.
4. Leipzig, Tyskland
Staden Leipzig i Tyskland var höljd i en stilla tystnad, som endast bröts av enstaka avlägsna ljud. Ett tjockt mörketeppe låg fortfarande över staden, men den tidiga morgonkylan påminde om den kommande soluppgången.
Leipzigs nya rådhus, med sin rika historia och fantastiska arkitektur, är en symbol för stadens livfulla förflutna. Varje tegelsten och sten berättar en historia om svunna tider, vilket bidrar till byggnadens charm. Byggnadens imponerande närvaro är en förkroppsligande av Leipzigs motståndskraftiga anda och bestående charm.
Leipzig var Johann Sebastian Bachs älskade stad. Det var här som musikern komponerade sina verk under mer än 25 år. I århundraden var Leipzig en viktig knutpunkt längs handelsvägarna och en samlingsplats för den unga intellektuella eliten. Under 1700-talet kallades staden till och med för ”Lilla Paris” (”Klein-Paris”). Idag får man dock intrycket att man sällan hör talas om den på internationella turistforum. Och det är felaktigt.
Ett tidigare centrum för handel, vetenskap och kultur
Att fotografera stadslandskap under julen är både en välsignelse och en förbannelse. Det positiva: Man hittar massor av vackra juldekorationer som ger bilderna en härlig och unik prägel. Det negativa: Stora torg är ofta otillgängliga på grund av tillfälliga julmarknader. Båda dessa saker gällde vid det gamla rådhuset i Leipzig.
Leipzig beviljades stadsrättigheter redan 1165, och tack vare sitt strategiska läge blev staden snabbt ett av de viktigaste handelscentrumen i Centraleuropa.
År 1409 grundades universitetet i Leipzig – ett av de äldsta i Europa. Från och med då lockade staden inte bara köpmän, utan även forskare, konstnärer och musiker. Och tack vare Johann Sebastian Bachs verk blev Leipzig även ett av de viktigaste musikcentrumen i Tyskland.
Där Faust föddes
Så fort vi kom fram till Leipzig blev vi hungriga. Jag gjorde en snabb sökning på Tripadvisor och hittade en restaurang som heter ”Auerbachs Keller” i Mädlerpassage. Så vi gav oss iväg för att utforska Leipzigs centrum.
Här är historien om restaurangen som vi av en slump valde för vår middag under vår enda natt i Leipzig: När Goethe var student var det här han brukade dricka sitt öl. Här upptäckte han de två målningarna om Dr. Faustus. Och så blev Auerbachs Keller till slut den enda platsen från den verkliga världen som nämns i hans legendariska Faust.
Johann Wolfgang von Goethe, en författare känd över hela världen, anlände till Leipzig år 1765. Det var här han påbörjade sina juridikstudier och upplevde sina första kärlekar och hjärtesorg. Det var i Leipzig som han inledde sin litterära karriär och började arbeta med ett projekt som skulle sysselsätta honom under 60 år av hans liv.
Vid den tiden var Goethe särskilt förtjust i Auerbachs Keller. Denna restaurang är också skådeplatsen för en av de mest kända scenerna i ”Faust”, där alkemisten Faust och djävulen Mephistopheles möter en grupp festande studenter. Denna scen var avsedd att belysa kontrasten mellan studenternas jordiska liv och den filosofiska sökandet efter mening.
Intressant nog finns Auerbachs Keller kvar än idag. Och om du har turen att hitta ett ledigt bord kan du sitta där den unge Goethe troligen satt och skrev de första scenerna i sitt monumentala verk.
1800-talsatmosfär och modern konst
Leipzigs centralstation ser helt annorlunda ut tidigt på morgonen under julen i Tyskland. Jag åkte dit för att ta den här bilden en vintermorgon strax efter klockan 7, när staden fortfarande var tyst och ljuset var mjukt. Den tiden på dygnet är viktig för mig, särskilt på vintern, eftersom allt känns lugnare och mer äkta.
Jag har alltid gillat kullersten, så jag valde en låg vinkel för kompositionen. Jag ville få fram fler detaljer i stenarna och låta vägen leda naturligt mot tågstationen. Att vara närmare marken gjorde att scenen kändes mer uppslukande, nästan som om man själv går in i bilden.
Leipzigs arkitektur kännetecknas framför allt av rikt dekorerade stadsvillor från 1800-talet, inspirerade av tidigare epoker (renässansen, barocken och gotiken). Industrialiseringen har också satt sin prägel på Leipzigs arkitektur. Idag restaureras dessa industriområden och blir en bas för Leipzigs växande konstscen.
5. Évora, Portugal
Enligt legenden uppenbarade sig Jungfru Maria i en brinnande buske på den plats där Espinheiro-klostret idag står. Platsen har sedan dess blivit ett populärt mål för många pilgrimsfärder.
För att hedra denna plats byggde Sankt Jerónimos orden en kyrka här på 1400-talet och senare ett kloster. Klostret fick sin glans genom besök av flera portugisiska kungar. För deras behov byggdes särskilda rum där kungafamiljen kunde övernatta.
Évora ligger i regionen Alentejo och är en av Portugals bäst bevarade historiska städer. År 1986 upptogs staden på Unescos världsarvslista som ett enastående exempel på en stad där flera lager av europeisk historia har bevarats – från romartiden till modern tid. Trots sin historiska betydelse är det dock främst lokalbefolkningen som flanerar på de gamla gatorna. Det är utan tvekan en underskattad europeisk stad.
Det romerska förflutna: en integrerad del av staden
Redan under romartiden, under kejsar Augustus regeringstid (100-talet f.Kr.), var ”Liberalitas Julia” ett viktigt administrativt och kommersiellt centrum i provinsen Lusitania. Det är från denna period som det välbevarade romerska templet ”Templo de Diana” härstammar. Templet, med sina korintiska pelare, står mitt i centrum och utgör en naturlig och öppen del av stadsbilden. Intressant nog kan man fortfarande se spår av de spel som spelades här i antiken på några av stenarna.
Andra spår av den romerska närvaron är fragment av stadsmuren och resterna av badhus som ligger gömda under den moderna staden.
En arkitektonisk modell för de utomeuropeiska kolonierna
Under 1400- och 1500-talen var Évora en av de viktigaste kungliga residensstäderna och ett betydande centrum för kultur och vetenskap, och staden utövade ett stort inflytande på Portugals utveckling under landets storhetstid.
Intressant nog blev Évoras byggnader en inspirationskälla för kolonial arkitektur. Som UNESCO påpekar påverkade Évoras arkitektoniska stil städer som byggdes av portugiserna utanför Europa, till exempel i Sydamerika och Afrika.
”Vi, benen som finns här, väntar på dina”
Över 5 000 ben täcker väggarna och pelarna i detta benkapell i Évora. Benen härstammar från medeltida gravar tillhörande stadens borgare. Hela konstruktionen hålls samman av cement som bränner samman benen, vilka är arrangerade i olika mönster.
Detta är inskriptionen ovanför ingången till Benkyrkan i Évora. Capela dos Ossos är stadens mest kända sevärdhet. Kapellet är klätt med mänskliga ben och skallar. Franciskanerna skapade denna plats vid en tidpunkt då de omgivande kyrkogårdarna började bli överfulla. Dess budskap förmedlade ett typiskt barockt budskap: ”memento mori”. Livet är skört, och döden drabbar alla.
Det lugna livet i Alentejo och den kungliga sängen
Livet i Évora präglas av samma takt som i hela Alentejo-regionen – lugnt, i harmoni med naturen och med en aning av nostalgi. Här finns varken Lissabons liv och rörelse eller Portos brådska, utan livet går sin egen gång. Det vimlar inte heller av turister. Évora är verkligen en underskattad stad på den internationella scenen.
Alentejo är en av Portugals varmaste regioner, vilket innebär att sommarens eftermiddagar är nästan sömniga, och staden vaknar först till liv på kvällarna, när lokalbefolkningen samlas på de lokala kaféerna och restaurangerna. Alentejos kök är mycket rustikt – baserat på olivolja, bröd, örter och lokala viner.
Vi upptäckte att det har blivit vanligt i Portugal att driva hotell på historiska platser. Ett sådant hotell är Convento do Espinheiro, strax utanför Évora i Alentejo.
Från Lissabon är det bara en timmes bilresa. Det blev snabbt vår favoritplats för weekendresor när vi kände att vi behövde rensa tankarna.
När man anländer till Convento do Espinheiro känner man sig förflyttad tillbaka i tiden. Om man bor i den gamla delen – som vi alltid gör – bor man precis där munkarna brukade bo. Eller, om man väljer sviten, där kungarna bodde.
I Évora kan du också övernatta på en plats där kungar en gång sov, till exempel på hotellet Convento Espinheiro – ett före detta kloster där den portugisiska kungafamiljen brukade bo.
6. Siena
Piazza Il Campo i Siena är en mycket livlig plats, men innan solen går upp blir det helt stilla. Vid den här tiden distraheras blicken inte av stadens dagliga liv, utan man kan istället fokusera på detaljerna i bilden ovan. Tills man ser solstjärnan på skärmen och torget börjar ”vakna till liv” igen.
Den första staden som man tänker på när man hör ordet Toscana är Florens. Ändå förbises ofta Siena, den månghundraåriga rivalen till Medici-staden, eller betraktas bara som ett utflyktsmål. Ändå är det just Siena som har upptagits på Unescos världsarvslista som ett sällsynt exempel på en sammanhängande medeltida stadsplanering. Sienas arkitektur, kultur och traditioner (bland annat Palio di Siena) förtjänar utan tvekan större uppmärksamhet.
Roms grundares brorsöner och andra berättelser
Området kring Siena beboddes ursprungligen av etruskerna under 900- till 400-talet f.Kr. Enligt legenden grundades själva Siena av Senius och Aschius, brorsönerna till Romulus, Roms grundare och mördaren av deras far Remus.
Siena nådde sin höjdpunkt under medeltiden och renässansen, då staden fungerade som en självständig republik. Stadens ekonomi baserades då främst på ullproduktion, som exporterades till hela Europa. Dessutom främjade dess läge vid korsningen av många handelsvägar dess utveckling. Det var under denna period som Siena började konkurrera med Florens, vilket ledde till ett flertal konflikter som senare blev kända som de ”italienska krigen”.
Från vårt charmiga vandrarhem, som låg så bekvämt till i hjärtat av staden, njöt vi av stadens spektakulära utsikt. Jag gav mig ut för att fotografera Sienas katedral i all sin färgsprakande prakt medan solen steg upp över staden och badade hela området i ett mjukt, gyllene sken. När jag blickade upp mot de höga tornen och de intrikata marmorrelieferna på byggnadens fasad slogs jag av platsens helighet och konstnärliga atmosfär.
En medeltida rivalitet mellan stadens invånare
Palio di Siena är ett hästlopp vars tradition går tillbaka till medeltiden. Siena var traditionellt uppdelat (och är det fortfarande) i 17 distrikt som kallas ”contrade”. Dessa är stadsdelar, var och en representerad av ett symboliskt djur. Och det är sant. Invånarna i contrade är stolta över sin särskilda identitet.
Det är under Palio som rivaliteten mellan contrade är som störst. Av de 17 contrade dras 10 slumpmässigt ut för att ställa upp med sina hästar i loppet. Palio äger rum två gånger om året – den 2 juli och den 16 augusti – och även om själva loppet kanske bara varar i 90 sekunder, pågår förberedelserna och firandet i flera dagar.
På tävlingsdagen kan du vakna tidigt på morgonen till ljudet av högljudda trummor och den medryckande sången från contrada när de går för att be eller eskortera sina hästar till Piazza del Campo. Processionerna med invånare i traditionella dräkter, i sina distrikts färger, är en spektakulär syn. Folkmassor av lokalbefolkningen passerar genom Sienas medeltida gator och följer sina förfäders urgamla seder. Detta evenemang är inte för turister, utan för stadens traditioner och ära.
7. San Marino
Stadsmuren, de tre tornen och själva San Marinos stadskärna har utsetts till ett av UNESCO:s världsarv. Det sägs dock att det är det minst besökta landet i världen.
San Marino är formellt sett en stat. I dess hjärta ligger dock huvudstaden med samma namn – Città di San Marino. Staden ligger på berget Monte Titano (739 m) och har cirka 4 000 invånare. Den historiska stadskärnan i San Marinos huvudstad är upptagen på Unescos världsarvslista. Och även om San Marino är ett populärt resmål bland italienare är landet definitivt underskattat på den internationella arenan.
En europeisk symbol för självständighet
San Marino har upptagits på Unescos lista som en symbol för den obrutna traditionen av en självständig republik som går tillbaka till medeltiden. Detta innebär dock inte att ingen någonsin har försökt att underkuva landet. Ändå har dess blygsamma territorium, det bergiga läget, de robusta befästningarna och framför allt San Marinos fredliga karaktär och diplomatiska neutralitet sett till att staten har bevarat sin självständighet i århundraden.
En stad i molnen
För att ta sig till den historiska stadskärnan i San Marino måste man köra längs slingrande bergsvägar, där adrenalinet och trycket i öronen är ständiga följeslagare under resan. Men när man väl nått toppen känns det som om man har förflyttats till en annan värld. Från många utsiktsplatser kan du beundra en enastående utsikt över det italienska landskapet och Apenninerna. Och vid soluppgången känns det som om du står ovanför molnen i kristallklart ljus, med frisk bergsluft i lungorna.
Palazzo Pubblico, även känt som ”det offentliga palatset”. Denna byggnad från 1800-talet är regeringssäte för San Marino, ett land som omges av Italien. En avbildning av byggnaden finns på tvåeuromyntet.
San Marino är ett fascinerande land. Det är bara 62 kvadratkilometer stort och har 33 000 invånare. Man skulle kunna tro att det är en helt vanlig stad. Men när man passerar gränsen känns det som att man befinner sig i en annan värld. Det är värt att nämna att centrum ligger på berget ”Titano”, som är 739 meter över havet. När man kommer in i staden får man därför känslan av att man snart kommer att nå molnen. Dessutom ligger stoltheten över ”libertà” – frihet/oberoende – nästan i luften i själva staden.
Tack vare sitt läge i bergen och avsaknaden av krig har den historiska stadskärnan i stort sett bevarat sin medeltida och renässanspräglade karaktär. De främsta turistattraktionerna är förstås de historiska stadsmurarna med sina tre torn, fästningen Guaita, Palazzo Pubblico (regeringsbyggnaden), de många portarna och bastionerna samt San Marinos basilika.
Sammanfattning
Plovdiv, Wrocław, Zakopane, Leipzig, Évora, Siena och San Marino har en gemensam historia som sträcker sig tillbaka till antiken. Dessa platser har en oerhörd betydelse, inte bara för de länder där de ligger, utan också för hela Europa – både dess historia och nutid. Ändå får man intrycket att dessa städer endast är populära bland inhemska turister.
Men om vi istället tittar på hur invånarna på dessa platser har anpassat sig till de nästan tektoniska förändringarna i civilisationen, hur stolt de bevarar sin kultur och tolkar det förflutna, kanske vi kan lära oss mer än vid ett besök i Paris eller London.
Håll dig uppdaterad om kommande uppdateringar av denna artikel.
P.S. Då och då vinner en prenumerant ett signerat konsttryck – ett litet tack för att du är med på den här resan.