Jag återvänder ständigt till ett minne från en lugn tid: en kall decembermorgon och denna för det historiska Leipzig perfekta, dolda pärla till fotomotiv. Jag, medan jag blickar ut genom det gamla rådhusets valv. Jag minns att jag medvetet komponerade bilden och avsiktligt undvek att få med människor. Deras klädsel kunde ha avslöjat att det var nutid. Men jag ville att bilden skulle kännas som en tidsresa. När man tittar på dessa valv kan man föreställa sig att man befinner sig där för hundra år sedan och sätter upp en marknadsbod som köpman. Eller hör ekot av hovar på kullersten, det låga sorlet från den tidiga handeln.
Det gamla rådhuset ligger mitt i hjärtat av Leipzig, en stad med en lång handelstradition. Det är en arkitektur som tycks ha hållit andan genom århundradena. Byggnaden uppfördes 1556 och har i sin 53 meter långa balsal varit skådeplats för patricierbröllop, studentbaler och till och med rättegångar. Numera används den för konserter och kulturevenemang, men spåren från det förflutna är fortfarande mycket tydliga. Det är en plats där historier lägger sig som damm.
Historisk fotoplats i Leipzig
Att sträva efter subtil berättarkonst och färg utan dramatik är guld värt. Det behövs inga spektakulära inslag när själva byggnaden viskar om historien. Romerska siffran ”MCMVII” motsvarar året 1907, och det finns inga närmare uppgifter om detta. Det är dock värt att notera att det gamla rådhuset genomgick omfattande renoveringar mellan 1906 och 1909, vilket även innefattade tillbyggnaden av en arkad i porfyr på bottenvåningen mot torget. Det är möjligt att inskriptionen ”MCMVII” markerar slutförandet av en viss fas av dessa renoveringar år 1907.
Alldeles utanför det gamla rådhuset ligger torget, som fortfarande fylls med liv två gånger i veckan när lokala bönder säljer regionala råvaror. Det är den typen av rytm som knyter samman dåtid och nutid. Något jag har lärt mig uppskatta mer och mer i takt med att jag tar det lugnt med min kamera. I närheten ligger också den praktfulla Mädlerpassage i Leipzig, som jag också har fotograferat, lockad av dess lyxiga glasarbeten och litterära ekon. Här ligger den legendariska Auerbachs Keller, den näst äldsta restaurangen i Leipzig. Just den plats som inspirerade Goethes Faust.
Om du någonsin har känt att ditt arbete inte är ”tillräckligt” eller undrat om ditt öga ser det som andra missar, vill jag säga dig: det spelar roll. Dessa stillsamma bilder – de som inte blir virala, som inte är flashiga – är ofta de som rymmer mest själ. Jag fotograferade inte det gamla rådhuset för att imponera, jag fotograferade det för att det rörde något inom mig.
Så nästa gång du står där med kameran i handen – kanske i din egen stad, kanske någonstans som Leipzig – kom ihåg att du får ta god tid på dig. Att söka stillhet. Att resa i tiden genom valv som har stått där längre än någon av oss. Och att tro att ditt sätt att se på världen kanske kan hjälpa någon annan att känna sig sedd också.
Och om du någon gång planerar en resa till Tyskland bör du också ta en titt på min informativa reseguide.











