Praça da República är Elvas huvudtorg, där det finns flera historiska byggnader och som är vackert belagt med den traditionella mosaikstilen som kallas Calçada Portuguesa.
Jag älskar det här torget vid solnedgången, när ljuset faller över Calçada Portuguesa-beläggningen och framhäver dess geometriska mönster, samtidigt som det lyfter fram de gula och gyllene nyanserna i byggnaderna runt omkring.
Det här är en av två bilder jag tog, eftersom jag ville ge båda sidorna av torget varsin bild. På den här bilden blickar vi mot Casa da Cultura, som fungerade som rådhus i ungefär 400 år. På den andra bilden fångade jag den gamla katedralen, byggd i en stil som är mycket representativ för garnisonsstaden Elvas.
En oväntad koppling mellan Casa da Cultura och Belém-tornet
Casa da Cultura de Elvas är stadens kulturcentrum och ligger i en historisk byggnad som en gång fungerade som Paços do Concelho (stadshuset), precis vid kanten av torgets Calçada Portuguesa-beläggning. Sedan 1993 har det främst fungerat som utställningslokal, där tillfälliga utställningar och andra kulturella evenemang anordnas.
Jag blev förvånad över att upptäcka att Casa da Cultura-byggnaden ritades av Francisco de Arruda, samma arkitekt som står bakom ett av Portugals mest ikoniska monument, Belém-tornet i Lissabon. Han ritade även Amoreira-akvedukten i Elvas, Água de Prata-akvedukten i Évora (en av mina dolda pärlor i Europa) och just den katedral som står på andra sidan Praça da República.
Det är en kompakt lokal, men dess läge, betydelse och mångfacetterade arkitektur gör den mer till en kulturarvslokal än bara en utställningsplats. Den tillhörande Calçada Portuguesa bidrar också till magin.
Garnisonsstaden Elvas, ”Gränsens drottning”
Elvas spelade en nyckelroll som vaktpost vid gränsövergången mellan Portugal och Spanien. Det är en stad vars hela utformning planerades för att kunna upprätthålla en garnison på obestämd tid, vilket är anledningen till att den kallas ”Garnisonsstaden Elvas” och har smeknamnet ”Gränsens drottning”.
Innanför murarna samlades kaserner, militärdomstolar och andra byggnader som uppfördes specifikt för att hysa och försörja en permanent garnison, tillsammans med kyrkor, kloster och den långa Amoreira-akvedukten, som säkerställde vattenförsörjningen under en blockad.
Staden tilldelades den formella UNESCO-beteckningen ”Garnisons- och gränsstaden Elvas och dess befästningar” och upptogs på världsarvslistan 2012 för att den har världens största system av befästa torrgräv och för sitt ”enastående universella värde”.
För att få en fullständig överblick över staden och dess rika historia, klättra upp mot Elvas slott eller till en närliggande utsiktsplats för att njuta av utsikten över den befästa platsen från taknivå.
