Daria och jag har gjort otaliga resor till Wrocław. Vi har sett alla stadens mest kända sevärdheter, men jag har alltid dragits till Wrocławs universitet, särskilt det gamla klosterkomplexet Sankt Vincent och Sankt Jakob, som numera används av den filologiska fakulteten. Jag har besökt komplexet ofta, dels för att jag tycker att det är vackert, dels för att Daria brukade studera där.
Det är en av de där byggnaderna som en förbipasserande kanske inte lägger märke till vid första anblicken, inte i en stad full av historia. Det är inte den typen av byggnad som slår en med häpnad direkt; den väntar. Man upptäcker inte dess skönhet på en gång. Man kanske passerar komplexet på väg till saluhallen på andra sidan gatan utan att ens kasta en blick åt det hållet, utan att registrera att den långa flygeln där munkar en gång bodde och arbetade i tystnad idag är en del av ett universitet. Men om man stannar till och tittar, verkligen tittar, belönas man med synen av det ståtliga gotiska tornet, och tankarna börjar vandra tillbaka genom de århundraden som byggnaden har funnits.
En lång och händelserik historia
Anläggningen härstammar från omkring år 1240. Katedralen och klostret grundades av hertig Henrik II den fromme och uppfördes för franciskanermunkar som hämtats från Prag. Kort efter det att byggandet av anläggningen inleddes stupade hertig Henrik själv i strid mot mongolerna under den första mongoliska invasionen av Polen och begravdes i en krypta i katedralen.
I början av 1500-talet tvingades franciskanerna att antingen konvertera till protestantismen eller lämna staden, och när de gav sig av övertogs den övergivna anläggningen av premonstratenserna. Byggnaderna byggdes om i barockstil i slutet av 1600-talet och har i stor utsträckning bevarat den stilen fram till i dag.
År av kamp och återuppbyggnad
Precis som många andra historiska byggnader i Polen drabbades katedralen av omfattande skador under andra världskriget. Det höga tornet rasade samman, liksom delar av valven och sidoväggarna. Återuppbyggnaden av anläggningen, ett mödosamt och noggrant arbete, inleddes inte förrän 1947 och tog flera decennier att fullborda.
Att fånga katedralen
Jag har gått över bron otaliga gånger, betraktat klosterkomplexet och försökt hitta ett sätt att fotografera det som gör det rättvisa. Jag hittade aldrig en vy som inspirerade mig. Men en sen eftermiddag, strax före solnedgången, fotograferade jag en annan kyrka i Gamla stan och insåg att jag hade den vackraste solnedgången jag någonsin sett över Wrocław. När solnedgångens sista färger började blekna begav jag mig över till klostret, eftersom jag tänkte att det skulle ge en dramatisk bakgrund om jag fotograferade det under den blå timmen. Jag hittade en plats på andra sidan gatan och med de sista strålarna av lila ljus från den bleknande solnedgången lyckades jag fånga byggnadens majestätiska skönhet. Jag rekommenderar varmt ett besök i Wrocław, en dold pärla och en underskattad europeisk stad.











