Island är en vulkanisk ö i Nordatlanten, strax söder om polcirkeln. Här reser sig den mellanatlantiska ryggen över havsytan. Glaciärer täcker ungefär en tiondel av landet. Ringvägen, väg 1, går runt ön på en sträcka av cirka 1 320 kilometer. Färre än 400 000 människor bor här, de flesta i och omkring huvudstaden Reykjavík.

Island i februari
Jag hade velat fotografera Island ända sedan jag var tonåring. Sedan, i februari 2020, bjöd Skylum in mig till sitt första Luminar Camp, och planen blev till en bokad flygbiljett.
EXIF-uppgifterna visar resvägen. Den 8 februari befann vi oss vid Skógafoss vid middagstid. Två dagar senare befann vi oss i sydöst, vid en frusen glaciärlagun efter lunch och vid Vestrahorn efter solnedgången. Den 11 februari gick vi in i en isgrotta under Vatnajökull och körde sedan västerut till Seljalandsfoss för att fånga det sista ljuset. Slutligen, den 12 februari, avslutade vi resan i Reykjavík.
Några veckor senare stängdes Europa ner på grund av de första nedstängningarna. Så den veckan blev den sista resan av sitt slag på länge. Varje bild i den här guiden kommer från den veckan.
Seljalandsfoss
Seljalandsfoss störtar cirka 60 meter ner från en gammal havsklippa, alldeles intill väg 1 på sydkusten. I februari är dagarna korta, och den här solnedgången var den sista på resan utanför Reykjavík.
Jag ställde upp kameran lågt och brett bredvid bassängen. Vattenfallet syns till vänster och solen ligger vid horisonten. Två små figurer gick längs den snötäckta stigen i mitten av bilden. De ger vattenfallet dess storlek. Utan dem skulle denna vintersolnedgång vid Seljalandsfoss framstå som en mycket mindre scen.

En stig leder bakom vattenridån. På sommaren är vandringen lätt. På vintern täcks dock klipporna av is och vattensprutet fryser fast vid varje steg. Ta därför med dig stegjärn, eller nöj dig med att titta på från framsidan.
Skógafoss
Cirka 30 kilometer öster om Seljalandsfoss störtar Skógafoss 60 meter över en 25 meter bred vattenridå. Klippan bakom vattenfallet markerar den gamla kustlinjen. Idag ligger havet cirka fem kilometer bort.
Vi kom fram dit den första dagen, vid middagstid. Ovanligt för februari var det brunt gräs på sluttningarna istället för snö. En solig dag skapar vattensprutet en regnbåge över dalen. Den dagen rörde sig dock molnen hela tiden och dimman låg lågt.
Titta noga på Skógafoss från flodbädden så ser du en figur i en röd jacka vid foten. Den där pricken är faktiskt måttstocken. Marvel-fans kanske känner igen utsikten också, eftersom filmen ”Thor: The Dark World” spelades in här.

Vík i Mýrdal
Vík í Mýrdal är Islands sydligaste by, belägen cirka 180 kilometer från Reykjavík. Byn saknar hamn, vilket är ovanligt för en isländsk kustby. Trots detta har den utvecklats från en mötesplats där bönder bytte varor till den viktigaste knutpunkten på sydkusten.
Den bästa utsikten har man från kullen ovanför byn. Därifrån fyller Vík-kyrkan, som tronar ovanför de snötäckta hustaken, förgrunden. Gatubelysningen var redan tänd, och den blå timmen låg över snön. Ute till havs står Reynisdrangar-klipporna i viken.
Sedan 1934 har kyrkan stått på den kullen. Enligt lokalbefolkningen är det den säkraste platsen i byn om Katla skulle få ett utbrott. Vulkanen ligger under Mýrdalsjökull-iskappen, och dess laviner skulle täcka slätten. På sommaren häckar även lunnefåglar på klipporna i närheten.

Vatnajökull
Vatnajökull är Islands största istäcke och täcker cirka åtta procent av landets yta. Volymmässigt är den dessutom den största i Europa. Under isen ligger aktiva vulkaner, och dess utlöparglaciärer matar lagunerna längs sydkusten.
Den 10 februari stannade vi vid vad som såg ut som en vanlig frusen sjö. Planen var enkel: ett vidvinkelobjektiv, nära isen, med luftbubblor i förgrunden. Men tvärs över lagunen reste sig en glaciärvägg i cyanfärgade nyanser som jag aldrig tidigare sett i naturen.
Så jag lade undan vidvinkelobjektivet. Istället tog jag fram teleobjektivet på Nikon D800, inställt på 200 mm och 1/500 s. Då kom tre personer gående längs lagunens kant. När de ställde sig på rad under isen tryckte jag på avtryckaren. Den bilden blev glaciärlagunen med tre vandrare, och de tre prickarna förmedlar en känsla av skala.

Isgrottor och glaciärturer
Nästa morgon körde vi av vägen in i inlandet och vandrade sedan en halvtimme upp på glaciären. Varje vinter bildas isgrottor under Vatnajökull, som sedan smälter bort igen. Det innebär att en grotta som finns kvar den här veckan kan vara borta nästa vecka. Därför rekognoscerar och säkrar certifierade guider rutterna varje morgon. Ingen bör någonsin gå in i en grotta ensam.
Väl inne stod vi under ett tak som lyste blått. En person i en orange dräkt stod helt stilla i en hel sekund medan jag fotograferade isgrottan under Vatnajökull.

Trettiotvå minuter senare klättrade vi upp igen över en spegelblank iskulle. Tidigare hade guiderna fäst neonfärgade rep inför klättringen. Vid krönet stannade den ledande guiden från Guide to Iceland till och tittade bara. Sedan öppnade sig ett orange band under molnen. Jag fotograferade guiden på glaciärens krön med 15 mm och ISO 64. Jag lade också till +0,3 EV för att få med isen. Repen leder blicken inåt, och sedan upptäcker man honom.

Både grottorna och lagunerna ingår i Vatnajökull nationalpark, som UNESCO har utsett till ”Dynamic Nature of Fire and Ice”.
Vestrahorn
Vestrahorn reser sig från halvön Stokksnes, en kort bilresa öster om staden Höfn. Från Reykjavík tar bilresan cirka sex timmar. Berget består av gabbro och granofyr, vilket gör att berget ser mörkbrunt ut på sommaren. Tillfartsvägen går över privat mark, och gården tar ut en liten avgift vid Viking Café.
Vi anlände den 10 februari, efter besöket vid lagunen. Vid det laget hade solen redan gått ner. Ändå var topparna snötäckta, och de svarta sanddynerna nedanför var prydda med tuvor av gyllene gräs.
Jag fotograferade lågt ner i sanddynerna med 17 mm, så att gräset leder upp mot bergskammen. Resultatet är Vestrahorn ovanför de svarta sanddynerna, i blått vinterljus. På sommaren är däremot samma berg mörkt och gräset grönt.
Hallgrímskirkja
Hallgrímskirkja är Islands högsta kyrka, med en höjd på cirka 74,5 meter. Den ritades av Guðjón Samúelsson 1937, och de trappstegsformade betongflyglarna påminner om basaltpelarna längs den isländska kusten. Byggnationen inleddes 1945, men kyrkan invigdes först 1986.
Guðjón hämtade inspiration från expressionismen. I Köpenhamn präglade samma konstströmning de ljusa tegelvalven i Grundtvigs kyrka, som jag också fotograferade. För mer information om resten av staden, se vår guide till Köpenhamn.
Den 12 februari ställde sig vår grupp framför kyrkan, precis som nästan alla andra gör. Jag gick istället runt till sidan. Därifrån trängde den lågt stående februarisolen fram bakom tornet, och statyn av Leif Eriksson förblev i bild. USA skänkte den statyn till Island 1930. Till slut blev sidovyn Hallgrímskirkja med solen i hörnet.

Sun Voyager
Längs kustvägen Sæbraut sträcker sig en stålbåt ut över bukten. Jón Gunnar Árnason ritade Sólfar, ”Sun Voyager”, till Reykjavíks 200-årsjubileum 1986. Den avtäcktes 1990, året efter hans död.
Även om den ser ut som ett vikingaskepp är det inte det. Jón Gunnar kallade den snarare för en drömbåt och en hyllning till solen. Han hämtade inspiration från en berättelse om resenärer som seglade mot den nedgående solen. De letade efter sitt hemland och nådde så småningom Island.
På andra sidan vattnet sträcker sig berget Esja med snö ända ner till stranden. Ovanför det färgades vinterhimlen rosa och violett. Jag avbildade Sun Voyager från sidan under en rosa vinterhimmel. På så sätt pekar fören ut mot det öppna rummet.

Att fotografera på Island
Island är lätt att fotografera, men svårt att fotografera väl. Varje berömd utsikt har fotograferats tusentals gånger. Därför måste en bild förtjäna sin plats med något extra.
Här var det skalan som gjorde skillnaden. För det första har Skógafoss en röd prick vid foten. För det andra har Seljalandsfoss två vandrare, och i lagunen finns tre personer under isväggen. Framför allt finns guiden på krönet. I varje bild visar en person hur stort platsen är.
Slutligen säsongen. I februari är det mindre än åtta timmars dagsljus, så varje bild togs under ett kort tidsfönster. Vestrahorn fotograferades efter solnedgången och Seljalandsfoss i dagens sista ljus.
Att ta sig runt på Island
De flesta besökare landar på Keflavíks internationella flygplats, cirka 50 kilometer sydväst om Reykjavík. Därifrån är en hyrbil det enklaste sättet att utforska sydkusten. Seljalandsfoss, Skógafoss och Vík ligger längs väg 1 inom en dags bilresa från huvudstaden.
Däremot ligger Höfn, Vatnajökull och Vestrahorn betydligt längre österut. Planera därför in minst en övernattning i sydöst. På vintern bör du varje morgon kolla vägförhållandena på road.is, eftersom stormar kan stänga av delar av väg 1 med kort varsel.
Island ingår inte i Europeiska unionen, men är en del av Schengenområdet. Valutan är den isländska kronan, och kort fungerar nästan överallt, även på avlägset belägna bensinstationer.
Vanliga frågor
När är det bäst att besöka Island?
Det beror på vad du vill uppleva, eftersom Island ser ut som två helt olika länder på vintern och sommaren. Från november till mars bjuder landet på snö, isgrottor och långa skymningstimmar, men bara några timmars dagsljus. Sommaren bjuder på midnattssolen, gröna sluttningar, öppna vägar på höglandet och lunnefåglar på klipporna. Under vår resa i februari hade vi mindre än åtta timmars dagsljus, och den lågt stående solen lyser upp varje bild.
Hur många dagar behöver man på Island?
En långhelg räcker för att hinna med Reykjavík och vattenfallen längs sydkusten ända till Vík. På en vecka hinner man ta sig till sydöstra delen, med Vatnajökull, glaciärlagunerna och Vestrahorn. Slutligen räcker tio dagar till två veckor för att hinna med hela Ringvägen. På vintern bör du lägga till en extra dag, eftersom stormar kan stänga av vägarna i en dag eller mer.
Kan man besöka en isgrotta på Island på egen hand?
Nej. Isgrottorna förändras varje säsong, och vissa rasar samman inom några dagar. Certifierade guider kontrollerar och säkrar rutterna varje morgon, och de tillhandahåller hjälmar och stegjärn. Turer in i grottorna under Vatnajökull pågår vanligtvis från ungefär november till mars. Boka i förväg, eftersom grupperna är små och säsongen är kort.
Kan man gå bakom Seljalandsfoss på vintern?
Ibland. Det finns en stig som leder bakom vattenfallet. På vintern fryser dock vattendimman på klipporna, och stigen är ofta isig eller avstängd. Använd stegjärn eller microspikes, och vänd om om marken ser osäker ut. Utsikten framifrån, särskilt vid solnedgången, är lika imponerande.
Hur långt är det från Reykjavík till Vestrahorn?
Vestrahorn ligger på halvön Stokksnes nära Höfn, cirka 460 kilometer öster om Reykjavík längs väg 1. Bilresan tar cirka sex timmar utan stopp, och längre tid på vintern. De flesta fotografer kombinerar besöket med Vatnajökull och glaciärlagunerna och övernattar i eller nära Höfn.
Kan man se norrsken på Island?
Ja, från ungefär september till april, när nätterna är tillräckligt mörka. Det krävs klar himmel och solaktivitet, så det finns inga garantier för att man ska kunna se det. För att ha bästa möjliga chans bör man också lämna Reykjavíks ljus bakom sig. Den isländska meteorologiska myndigheten publicerar dagliga prognoser för norrsken och molntäcke.
Vilken valuta använder man på Island?
Island använder den isländska kronan (ISK). Kort, inklusive kontaktlösa betalningar, accepteras nästan överallt, från kaféer i Reykjavík till bensinstationer längs ringvägen. Många resenärer behöver aldrig kontanter. Island ingår i Schengenområdet, men inte i Europeiska unionen, så euron används inte.


