London Eye är Europas högsta pariserhjul och det tredje högsta i världen. Det byggdes inför millenniefirandet och var ursprungligen tänkt att vara i drift i bara fem år. Det var osäkert om driften skulle fortsätta, men efter den stora framgången med idén beslutade man att behålla London Eye.
En stor framgång? Kanske det. För mig personligen är ett pariserhjul inte särskilt lockande, men jag tillhör nog en minoritet. För Daria var det till och med det viktigaste att göra i London (förutom den obligatoriska turen med dubbeldäckarbussen) och tydligen tyckte många andra detsamma. Även om man kan köpa biljetter i förväg online fick vi ändå vänta nästan två timmar innan vi äntligen kunde kliva in i vår kapsel.
Naturligtvis lät jag mig lätt övertalas, eftersom utsikten från 135 meters höjd ger möjlighet till vackra foton. Eftersom rundturen tar en halvtimme totalt har man gott om tid att ta några bilder. Vad jag dock inte hade förväntat mig var kapselns skick. Glaset var väldigt smutsigt och repigt. Med tanke på priset man betalar för turen hade jag hoppats att de skulle hålla London Eye i bättre skick.
Utsikten var dock fantastisk. Med blotta ögat kunde man se alla viktiga sevärdheter i London. Vädret var perfekt så utsikten stördes inte alls. I kapseln fanns minidatorer som berättade exakt vad man tittade på. Bortsett från folk som sprang runt och betedde sig som galningar, var det värt att vänta i två timmar för det.
Hur som helst skulle jag nästa gång besöka London Eye på kvällen eller natten. Utsikten över Londons upplysta silhuett måste vara fantastisk.








