När jag lämnade den heliga platsen var jag nu redo och full av förväntan att fånga panoramautsikten över Rilaklostret med min drönare. Det var otroligt att se hur avlägset detta ställe ligger mitt i Rilabergen. Det var fantastiskt att se hur denna magnifika byggnad stod där helt ensam, omgiven av höga bergstoppar.
Vägen vi tog gick genom bergen och slingrade sig strax förbi en charmig liten stad. Omgivningarna försvann allt eftersom vi körde längre bort, och det fanns varken affärer eller hus, bara naturen.
Rilaklostret grundades under första hälften av 900-talet av bulgarernas himmelske beskyddare, Sankt Johannes av Rila. Det är inspirerande att tänka på hur denna fristad en gång uppstod. En munk som sökte avskildhet i en grotta, och hur hans arv växte till en mäktig andlig och kulturell fästning. Samma plats som Sankt Johannes av Rila använde för ensam bön rymmer idag en blomstrande munkgemenskap, som därmed bevarar ett arv som sträcker sig över århundraden.
Även om uppgifterna om vad som hände med relikerna efter Sankt Johannes under 900- till 1300-talet är utförliga, finns det inte särskilt många källor om själva Rilaklostret. Ändå går det inte att vandra genom dess korridorer utan att känna historiens tyngd.
Rilaklosterets tidlösa skönhet
När man tittade på drönarbilderna avslöjade panoramautsikten ett arkitektoniskt underverk. En fästningsliknande byggnad omgiven av sovsalar där munkarna bor. De färgglada taken och stenmurarna bildade en vacker kontrast mot de grönskande bergen och den blå himlen ovanför.
Under det ottomanska styret (1400–1800-talet) blev Rilaklostret en fristad för andlig och kulturell verksamhet. Efter Bulgariens befrielse fortsatte klostret att blomstra andligt. Relikerna efter Sankt Johannes av Rila är fortfarande en källa till mirakel för dem som söker sig dit med tro.
Jag förstod äntligen varför denna plats har en så stor betydelse i Bulgariens historia. Det handlar inte bara om dess skönhet eller den fantastiska utsikten. När man betraktar panoramabilden av Rilaklostret som jag tagit med min drönare inser man att detta helgedom inte bara byggdes på sten. Det byggdes på tro, avskildhet och en längtan efter något som ligger bortom världens räckvidd.
Om du är intresserad av arkitektur i Bulgarien bör du även läsa mitt andra blogginlägg om fästningen Tsarevets och den medeltida porten i Veliko Tarnovo.
Kolla in mitt andra blogginlägg, som denna gång handlar om drönarfoton av Shipka-minneskyrkan. Och om du vill upptäcka en unik, avlägsen skönhet mitt i bergen, läs blogginlägget om den avlägset belägna järnvägsstationen i Rhodopibergen.