Anaga-bergen fick oss att känna oss som om vi befann oss mitt i skogen från Grimms ”Rödluvan”, tack vare trädens former i laurberskogen. En annan gång hamnade vi i en liten, avskild by som sträckte sig över de vintergröna bergssluttningarna och nästan såg ut som en forntida mayacivilisation.
Det hände precis efter att vi hade omgivits av vattendroppar som kom upp från de kraftiga vågorna i Atlanten och slog mot de gigantiska klipporna på öns norra kust. Och allt detta efter att ha sett en liten del av denna bergskedja.
Anaga-bergen – vandring i molnen
Har du någonsin drömt om att befinna dig i en molnskog? Du vet, som i filmerna, när djungeln plötsligt täcks av dimma och hjälten spanar efter varje skugga mellan träden? Vi trodde alltid att man måste resa åtminstone så långt som till Sydamerika för att hitta en sådan skog. Vilken överraskning det var att upptäcka att vår några timmar långa vandring i Anaga-bergen norr om Teneriffa skulle bli en sådan vandring i molnen, som försvann och dök upp igen med bara en liten vindpust.
Vi hade planerat resan till Anaga-bergen ett tag och undersökt vandringslederna och platserna vi kunde besöka. Vintern är inte den bästa tiden att vandra där uppe utan gedigen kunskap om stigar som kan vara leriga och branta. Inspirerade av bilderna på laurberskogen, som ser ut som skogen i Grimms Rödluvan, hittade vi en vandringsled som skulle ta oss in i en sådan saga.
Anaga-området ingår i UNESCO:s världsnätverk av biosfärområden. Området bildades genom ett vulkanutbrott för 7–9 miljoner år sedan. Det som är speciellt med denna plats är laurberskogen, som utvecklades för miljontals år sedan på superkontinenten Gondwana, och det finns bara ett fåtal platser som denna kvar i världen. Idag är denna plats hem för olika endemiska djur och växter.
Bilvägarna där är exceptionella, precis som historien. Det roliga börjar när man tar vandringslederna och klättrar upp i bergen. Anaga-bergen når 600 meter över havsnivån på de högsta ställena, så vi tänkte att det inte var någon stor utmaning att vandra i några timmar, även om väderförhållandena inte var optimala. Vi hittade några vandringsturer på en app och var välutrustade med vandringsskor och regnjackor.
Vi startade i en plats som heter Vega de la Mercedes, som i början verkade vara en helt vanlig europeisk skog. Men ju djupare stigen ledde oss in i bergen, desto fler fantastiskt formade träd dök upp framför våra ögon. De böjda stammarna och hängande grenarna gav intryck av att vara tusentals år gamla. Vid ett tillfälle märkte vi att vi var omgivna av dimma, precis efter att ha hört vinden i trädkronorna och befunnit oss i solljus. Det här var inte dimma – vi vandrade i molnen! Nico var så fascinerad av denna naturupplevelse att vi tillbringade nästan en timme med att bara fotografera stigar som dök upp och försvann i molnen.
[bildtext id="attachment_3162" align="alignright" width="300"]
Vi upptäckte nya typer av skogar varje timme, nya utsikter över bergen och nya växter. Men vi fick inte bara en adrenalinkick på grund av naturen, utan också på grund av några incidenter på vägen. Att gå nedför eller klättra på branta stigar kan ibland vara knepigt om marken är konstant våt.
Vid ett tillfälle fick vi den ”geniala” idén att ta en genväg ner till staden där vi hade lämnat bilen, vilket vår app föreslog. Vi kunde inte minnas att vi någonsin gått på en brantare sluttning än denna – vi var tvungna att ta oss ner med hjälp av både ben och händer. Till slut hamnade vi båda på rygg med våra tunga kameraryggsäckar på ryggen. Lyckligtvis lyckades vi stanna innan stupet och inget av Nicos utrustning skadades. Blicken ner övertygade oss om att klättra tillbaka upp och ta en ganska lång, men mycket säkrare stig.
Vi fick skratta åt oss själva när vi nådde staden längst ner. Vi såg ut som om vi hade tagit ett lerbad. Men vad som var värre, vi var utsvultna efter timmar av vandring. Så till slut var vi tvungna att gå till en restaurang på denna plats och vi såg inte alltför, hmm… representativa ut. Trots de knepiga stigarna blev vi så upplyftade av skönheten och den naturliga mångfalden på denna plats att vi bestämde oss för att återvända dit om och om igen – åtminstone när vi går i pension.
Benijo/La Roca och staden Taganana
En annan dag lockades vi att utforska den norra delen av Anaga-bergen. Det fanns en speciell plats som Daria ville besöka, som heter ”Taganana”. Den ser lite ut som en stad från mayacivilisationen inbäddad i eviggröna berg. De färgglada väggarna på de fyrkantiga husen stod i stark kontrast till de djupgröna och gråa bergen.
Det var inte bara intrycket av en isolerad plats – den var svår att nå. För att se denna by var vi tvungna att köra på en nästan helt bergig väg som var så kurvig att den ibland svängde 180 grader åt vänster eller höger, flera gånger på bara några kilometer. Men det var värt det. Lugnet och majestätet på denna plats lugnade våra nerver efter denna galna bilfärd upp och ner.
Nästan bakom denna by låg Benijo-stranden och La Roca. Platsen som Nico drömde om i sin fotografiska vision. Det är Teneriffas norra kust. Bergssluttningarna slutar plötsligt där och dominerar över den svarta sandstranden (vulkanrester). Men det som fascinerade oss mest var de gigantiska klipporna som dök upp ur havet framför våra ögon, när vi väl gått nerför trapporna från kullen till stranden.
De enorma vågorna slog mot dem och lämnade pärlor av vatten i luften. Vi var tvungna att skrika för att höra varandra på grund av bullret, och vi kunde inte föreställa oss hur någon kunde simma här… Men för Nico var det ett fotograferingsparadis och en ny utmaning, eftersom han inte hade tagit så många bilder från en sådan klippig kust tidigare, där vattnet bara stänkte framför linsen.
Anaga-bergen var en av anledningarna till att vi förälskade oss i Teneriffa. Denna vilda, uråldriga natur i kombination med utsikten över pittoreska byar, som påminde om forntida sydamerikanska kulturer, tog andan ur oss varannan kilometer vi körde eller gick. Vägarna i Anaga-bergen gav oss ibland lite svindel, men de var också ett äventyr. Det som dock gjorde störst intryck på oss var känslan av lugn, att vara nära naturen och dess ursprung.
